Mangla med sin dotter och manIndien

Mangla fick lepra som tonåring

Möt Mangla, vars pappa ville lämna bort henne redan som bebis.

– Gud ger mig styrka att möta livet med mod, inte rädsla, säger Mangla. Men hennes start i livet var långt ifrån lätt: född med gomspalt och med en pappa som från första stund ville bli av med henne.

Manglas pappa och mamma bodde i byn Dhanoli i området Wardha i Indien tillsammans med pappans föräldrar. Manglas pappa ville ha en son som sitt första barn, men istället fick han Mangla – en dotter med tvåsidig gomspalt. Han och hans föräldrar ville lämna bort Mangla till ett barnhem i Nagpur. Manglas mamma uthålliga vädjanden fick honom till slut att ändra sig, och även gå med att Mangla som ettåring fick genomgå operationer för gomspalten.

Fick lepra som tonåring

När Mangla var tonåring fick hon lepra, ett besked som gjorde Mangla helt förtvivlad, men som också gjorde att hennes pappa hatade henne ännu mer.

– Min mamma sa att jag inte skulle säga till någon att jag hade lepra, berättar Mangla. Allt detta blev för mycket för mig och jag hoppade av skolan. Efter det talade inte min pappa med mig på ett halvår, så arg var han. Han var dessutom rädd att det skulle bli svårt att gifta bort min lillasyster eftersom jag hade lepra. 

Det mesta såg hopplöst ut, men så hände något. Mangla hade en kompis som tipsade henne om Lepramissionens yrkesutbildning (Vocational Training Centre, VTC) i Nashik. Där gick kompisens bror. År 2000 började Mangla en tvåårig kurs till sekreterare.

– När jag väl hade börjat VTC ville jag inte flytta hem igen. På centrumet kände jag mig älskad och omhändertagen. Jag arbetade därför som en lärling där ett halvår och fick sedan arbete på ett företag.

Idag arbetar Mangla på Lepramissionens sjukhus i Kothaa med att förbättra administrationen och läser företagsekonomi vid sidan av arbetet. Hon har också tagit vår motsvarighet till högskoleexamen.

Centrumet i Nashik vändpunkten

– Centrumet i Nashik blev vändpunkten i mitt liv, säger hon. Här fick jag inte bara yrkeskunskaper, utan jag började också se annorlunda på livet. Jag beslutade mig för att inte låta mina problem hindra mig från att få det liv som jag ville leva. Idag kan jag själv hjälpa andra.

Hon är nu gift med Suresh Dhondge, som också arbetar på Lepramissionen. Tillsammans har de dottern Sparsh, fem år. Mangla säger med blyg tillförsikt:

– Gud har varit med mig hela vägen och hjälpt mig att bli lycklig, trots min pappas hat och när jag isolerades på grund av lepran. Jag är så glad att min mamma aldrig slutade att kämpa för mig!

Vill du ge en gåva så att sådana som Mangla får en ny chans i livet, swisha valfritt belopp till 900 39 30, skriv Indien, du kan också ge på andra sätt.

Text och foto: Jacob Oommen, TLMI India, översatt och bearbetat av E. Carleson.

Manglas berättelse har tidigare publicerats i  vårt månadsblad Uppdrag Lepra nr 5, 2016.